Skärbrädor i långa banor

Alldeles nytillverkade skärbrädor! Träslagen är det mörka lite röda är körsbär och det ljusare i de tjocka brädorna är bok eller björk beroende på vilken bräda du tittar på. Den lilla på toppen är i lönn och valnöt. Den blev till av några spillbitar som låg och såg ledsna ut. Tänk vad några små träbitar kan tala till en. Jag tänker att den är lagom stor för att placera en kaffekanna på bordet eller en liten gryta med nykokta morötter. 

Monthly makers

Jag har nyligen upptäckt något som heter Monthly makers. Det är ett gäng bloggare som turas om att vara värdar för månadens tema. Kika gärna här för att få mer info om denna månadens tema. De finns också på Instagram och Facebook om du är sugen på att vara med. Den här månadens tema är TRÄ och det kunde jag ju inte låta bli att bli lite sugen på. Jag har gjort en skärbräda/ostbricka i trä med två tillhörande små smörgåsbrickor. Som en extra detalj blev det ett handtag i läder så man kan hänga upp ostbrickan. Nedan finns några bilder från tillverkningsprocessen men som alltid glömmer jag att fota och jobbar i stället. 

   
 
Ni vet den där underbara känslan när det är fredag eftermiddag, solen skiner och man inser att eftermiddagsfikat kan intas utomhus? Just så var det när dottern och jag kom hem i dag. Efter en stund kom nästa dotter också och blev sugen så mackorna fick en rykande åtgång och mer te fick fixas. Vårkänslorna bubblar upp det kan inte hjälpas.

   
    
 
Både den stora skärbrädan/ostbrickan och de små smörgåsbrickorna är gjorda av stavlimmat trä. Jag är lite osäker på träslaget eftersom jag använde spillbitar från en låda längst in i förrådet i min slöjdsal men jag gissar på lönn eller björk. 

Man får börja med att limma ihop lämpliga bitar. Trälim torkar hyfsat snabbt men mitt fick stå över natten i spänn. Nästa dag var det dax att hyvla upp en slät yta och det gör jag med hjälp av rikt och planhyvel som finns i min slöjdsal på jobbet. Naturligtvis skulle det gå att hyvla för hand men det tar väldigt mycket längre tid. Därefter sågade jag till formerna på brickorna och putsade alla kanter och ytor släta. Jag ÄLSKAR släta träytor så jag putsar alltid länge. Jag önskar ni kunde sträcka in handen och känna på ytan men ni får lita på mitt ord att de är mjuka och lena. De är inoljade med paraffinolja och en del gillar inte det utan vill prompt ha linolja men jag gillar paraffinolja. Det luktar ingenting och torkar snabbt men det är en smaksak. Sist av allt skruvade jag på en läderbit som handtag på den stora. Detta med tanke på att man kanske vill hänga upp den när den inte används. Så, detta var mitt allra första bidrag till Monthly makers men förmodligen inte det sista. Jag gillar att få ett givet tema och skapa utifrån det. Ha en bra helg allihop!

   
 
  
 

Kreativa elever

De yngsta eleverna jag har i skolan (åk 2) är de med absolut mest vilja, skaparglädje och tro på sig själva. De vill och tror sig kunna skapa nästan vad som helst innanför slöjdsalens väggar och den känslan vill jag gärna att de behåller. Allt är möjligt, bara man gör sitt bästa. I år har vi gjort egendesignade ljusstakar. De har själva gjort designen och jag har sågat ut formen på bandsågen åt dem. De har sen slipat, målat och till sist dekorerat med POSCA tuschpennor som funkar på de flesta material. Visst är de helt underbara och jag tror att en och annan av dessa hamnar under granen i nåt hus här i trakterna i år. Ljushållarna är spillbitar från rörmokarens skrotlåda, återbruk när det är som bäst.

Trevlig helg och välkomna hit alla nya följare! I morgon ska vi ha femårskalas här hemma och jag hoppas kunna fota mina senaste hemsydda klänningar i dagsljus. Bilder kommer förhoppningsvis i morgon alltså.

   
 

Inför julmarknad

Andra advent ska jag vara med på en liten lokal julmarknad. Inför den har jag tillverkat lite saker i trä. Ostbrickan är i björk och har ett utsågat litet hjärta i ena hörnet. Stjärnljusstakarna är också i björk och kopparrör får agera ljushållare. Inget ljus direkt mot trä! Ljusstaken med kuber och träkulor är en enda lång rad ihopsatt med ett läderband. Den går alltså att arrangera som man vill på bordet.

   
 

Svarvning

Nu är kursen i svarvning på Sätergläntan slut och jag är hemma igen. Jag har lärt mig mycket och det har varit roligt. Den limmade skålen i mörkt (panga panga) och ljust (lönn) var roligast att göra. Det är lurigt att svarva i så hårda träslag och dessutom limmade men det gick bra. Jag är enveten (envis) och gav mig inte trots att den ibland bråkade med med mig vad det gällde både fiberriktning på träet och också hårdheten. Trött i armmusklerna men till slut var det något som liknade en skål som satt i svarvchucken. Go’ känsla att plocka ner den och inspektera. Jag blev nöjd iaf. Jag tilltalas av skålar i olika träslag eller med vacker ådring i träet och skulle aldrig drömma om att måla en svarvad skål men även kunskaper om målningsteknik fick vi på kursen. Men, man måste ju inte tycka om allt och jag slipper ju måla mina skålar som tur är! Jag ska bara olja dem och låta träet vara vackert i sig själv.
  

Ny skylt uppsatt

För er som är nya läsare här på bloggen (välkomna ni som hittat hit via PFAFFs nyhetsbrev eller på annat sätt) kan jag berätta att jag är slöjdlärare i både hårda och mjuka material. Jag har förmånen att få jobba i en sal anpassad för detta och vi jobbar med slöjd där. Det finns ingenting i vår läroplan för grundskolan som delar upp det i textilslöjd (eller som en del fortfarande säger SYslöjd…som om man bara syr där) och trä/metallslöjd. Trots det är vi slöjdlärare som jobbar så här väldigt sällsynta. Det finns några få i hela Sverige men vi hoppas bli fler. Numera har vi gemensam ingång till hela stora slöjdsalen och där i hallen har vi nu hängt upp en ny skylt med texten SORRY ABOUT THE MESS BUT WE ARE LEARNING IN HERE. Den texten passar väldigt bra tycker jag för när kreativitet och lärande möts blir det lite stökigt men det är det värt. Det går inte att KUNSKAPA om man inte får använda material och stöka ner. 

Själva brädan hittade jag i förrådet när vi rensade inför ombyggnationen och tog tillvara den. Då visste jag inte riktigt vad det skulle bli men det mognade fram till slut och nu är skylten klar. Brädan är i träslaget lönn och har en helt underbar lyster och ger en tredimensionell illusion av ytan trots att den är helt slät. Jag har sett att flera elever står och stryker med handen över brädan som för att känna om den verkligen inte är vågig på ytan. Skylten förgyller utrymmet ovanför klädkrokarna och jag tycker den gör sig ganska bra där.

   
   

Lilla Åland på nytt sätt

Min absoluta favoritstol är Carl Malmstens lilla Åland. Eftersom de tillverkas på Stolab här i mina hemtrakter tog jag med mina slöjdelever dit på studiebesök. Vi fick se produktionen och eleverna fick prova att montera ihop en stol på tid. Den stolen fick vi sedan med till skolan. Varje elev fick på en lapp skriva vad de associerade med SLÖJD. Jag fick in ett stort antal olika ord som jag sedan skrev på stolen. Den har sen fått några lager lack ovanpå för att tåla att användas i slöjdsalen där den nu pryder sin plats. Visst blev den fin?

   
     

String art

Nu börjar eleverna i mina slöjdgrupper på skolan bli lite smått klara med sina projekt. Jag har lovat dem att sista veckorna på terminen ska de få göra valfria uppgifter. Jag vet dock av erfarenhet att det är bra att ha lite förslag för en del har svårt att själva komma på vad de vill göra. Jag använder appen Pinterest flitigt och kan rekommendera den varmt. Där hittade jag lite string art som jag blev inspirerad av. Självklart måste jag prova, som allt annat jag blir nyfiken på. Det gav verkligen mersmak och nu tänker jag som bäst på vad nästa motiv ska vara för nåt. Den roliga flerfärgade tråden köpte jag på second hand för ett tag sedan. Rullen är stor och inuti står något om High speed sewing. Verkar funka utmärkt till string art också. Trevlig fredag på er alla, i dag känner jag mig extra glad! Solen skiner☀️ jag har träffat en studiekamrat  från Linköpingstiden som bor på Öland och en av min dotters kompisar har fått uppehållstillstånd! Härligt!💛

   
   

Vem är det som bloggar här?

Jag heter Åsa och älskar att slöjda på alla sätt och vis. I mitt arbete som slöjdlärare kunskapar jag slöjd tillsammans med elever mellan 8 och 12 år. Jag gillar att hjälpa både barn och vuxna att utvecklas i sitt eget skapande. Jag har en extra passion för återbruk och gillar att experimentera med olika material. Mitt motto är att Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid. Det står också inuti ett skrin som jag gjorde under min slöjdlärarutbildning.